kan inte riktigt sova.
klockan är läskigt mycket, men är inte trött helt enkelt..
det är mycket man ligger och tänker på när det är mörkt och tyst runt om en.
jag saknar min familj, det är tufft att gå från en stor familj till att bo ensam.
även om jag "vande av mig" sista året, när jag bodde hos pappa.
men jag är ändå väldigt nöjd med livet, och lycklig.
det trodde jag inte för två år sen, då livet bara var ett stort mörker utan ljus.
tänk om jag hade vetat då, att allt ordnar sig till slut?
brustna hjärtan läker till slut, jobbiga tider vänder till något bra.
så mamma & pappa, jag mår helt bra nu, bara så ni vet. bara ni ringer mig ibland.